Gaaah!

Jag vill ha mitt facebook-konto tillbaka! Nuuu!

Om särskolans varande eller ickevarande..

Igår tog Vänsterpartiet beslut i Partistyrelsen att arbeta för ett avskaffande av särskolan. Vad de grundar det på vet jag inte än. De kommer att offentliggöra det under kommande vecka. Men det jag funderar på är vad politikerna har för information som gör att de har denna strävan. För jag tror samtliga partier är kritiska till särskolan. Varför?

Beror det på att ingen får vara sär? Ingen får ha ett större behov av stöd än kollektivet? Jag är vänsterpartist. Medlem i partiet. Och djupt upprörd.

Integration. Det passar vissa men långt ifrån alla. Och har man både autism och utvecklingsstörning så är det ofta inte alls bra att integreras. Inkludering låter ju så fint, men måste inkludering innebära integration?

Mosa in alla i samma mall och krossa några på vägen. En skola för alla… det fungerar ju inte ens nu. Vi har en skola för några. Och utslagning av många. Jag får ont i magen av all okunskap som florerar. Tittar politiker ens på verkligheten?

Är detta en fråga som Vänsterpartiet kommer att driva så kommer jag lämna dem.
Jag känner mig så lurad. När man tycker att man verkligen hör hemma i ett parti.. så tar de en sån riktning. Men jag ska avvakta och se på vilket sätt Partistyrelsen motiverar och vad som är grunden till beslutet.

Livet utan facebook öppnar nya vyer – t ex twitter

Nu häckar jag på både Google+ och Twitter i desperata försök att ersätta Facebook. Inte går det så värst bra men jag har börjat lära mig hur man använder Twitter. Och jag har tagit del av en del politiska twitterinlägg.. och blivit upprörd. Kommer kanske att skriva mer om det under dagen.

Kanske blir det bra att bli lite avvand på Facebook, men det innebär att hela mitt sociala liv klipps av. Kan det vara sunt? Blogga och twittra är inte samma sak alls. Man talar bara rätt ut i tomheten.

Nu ska jag låtsas ha ett riktigt liv

Till råga på allt

kommer jag inte åt mitt facebookkonto idag. Gaaaah! Men jag har fått städat och lagt ett pussel med barnen.

Vissa dagar..

Vissa dagar saknar jag att ha någon nära. Idag är en sån dag. En sån där ensam-enda-in-i-själen-dag. Den kommer förstås för att jag är trött. Håglös. Skulle vilja huvudet mot någon för en stund. Någon att skratta med och dela vardagen med. Bara känna att någon bryr sig om mig. Minns knappt hur det var. Att någon har omsorg om mig. Att inte vara starkast jämt. Att inte ansvara jämt. Att inte bita ihop jämt. Bara det här när man är sjuk. Att någon annan tar vid och kanske kokar en kopp te. Sånt som kanske är självklart för vissa. Det skulle jag vilja uppleva en stund. Bara en liten så jag får bryta ihop för ett ögonblick. Så kan jag skärpa till mig och gå vidare sen igen.

Nordens Ark

Nu har vi kommit hem från vår minisemester. Trötta men nöjda. Vi har haft det jättebra! Nordens Ark är verkligen en jättefin park. Man kommer nära djuren trots att de har utrymme.

Vi inledde resan med riksfärdtjänst som hämtade oss utanför huset kl 8 tisdags morse. Halv tolv var vi framme i Hunnebostrand och checkade in på rummet. Torsten älskar hotell. Han gick husesyn och gillade allt han såg. Sen gick vi till djurparken för att inte missa rovdjursmatningen halv ett. Det var järvarnas tur. Då berättar djurvårdarna en del fakta om djuren innan matningen och sen stannar de ett tag och svarar på frågor. Torsten älskade järvarna. Vi hann med att se matning av leoparderna också. Men järvarna och de mindre pandorna var favoriter. Igår på förmiddagen gick vi först till lantgården och tittade på de djuren innan vi gick tillbaka till djurparkens djur. En järvvalp kom oss tillmötes och det förgyllde förstås dagen. Vi fick se tigrarna och snöleoparderna matas.

Efter parken var vi hungriga och åt lunch i matsalen på hotellet. Torsten klarade det fint eftersom det inte var så många gäster.
Sen trodde vi att vi snart skulle hem, men tre minuter i tre (tre skulle taxin komma) ringer resetjänsten och säger att de är försenade till halv fem.

Så vi tog en tur till hällristningarna också. Och fördrev tiden i lobbyn. Torsten var duktig och härdade ut bra fast det var jobbigt på slutet. Fem dök taxin upp och halv nio var vi hemma hos resten av familjen.

Detta bildspel kräver JavaScript.