Familjeplanering

Så här några veckor efter jul har jag firat tre barns födelsedagar. I tisdags fyllde Liv och Sonja sex år och igår fyllde Torsten tio år. Hur tänkte jag då? Visserligen var Liv och Sonja inte väntade förrän i februari.. De kom en månad tidigt som tvillingar ofta gör. Nu är det bara barnkalas för tjejerna som ska planeras och utföras. Det har vi inte hemma.. det skulle bli lite för jobbigt för Torsten.

Lagom till Torstens födelsedag kom Erik hem från Filippinerna där han varit sen början av december. Familjen är samlad igen. Fast Erik lider av homecomingblues. Känner igen det.

Vardagen är snart återställd. Dansen har börjat och till veckan börjar kören och sen i februari simskolan. Skönt med avbrott men skönt med de gamla rutinerna också. Jag får lägga om mina arbetstider lite för att få det att gå ihop.

Ser fram emot ljus och vår nu.

Tänkte hjälpa Reinfeldt att sprida sitt budskap

Det sovande folket

Alldeles gratis får ni läsa det episka mästerverket. Här delger vår statsminister sin syn på det svenska folket och hur han ska bära sig åt för att få makten och driva sin politik. Det är en ganska kort och lättläst text som man läser på en kväll.
Varsågod! Mycket nöje!

En orgie i politik

Den här helgen pågår Vänsterpartiets kongress och jag har som medlem i partiet följt den med spänning via livestreamsändningar dagarna i ända. De stackars barnen har fått umgås med mig i sängen framför datorn

Vilken värme och vilket hopp jag känner när jag följer kongressen. Vilken fantastisk politik! Så många starka duktiga människor!

Hittills är Lars Ohlys invigningstal i torsdags i särklass bäst. Titta här!

Självklart var nyvalde ordförande Jonas Sjöstedts tal suveränt med:

Jonas Sjöstedt

Jag är så stolt att vara medlem i ett så oerhört fint parti!

Och angående tidigare inlägg om avskaffande av särskolan så pläderade många ombud mot motionen och de röstade sen tack och lov avslag.

Hälsans Kök – blodigt vegetariskt

Jag kräks! Jag har bojkottat Nestlé i många många år. Och israeliska produkter. I synnerhet om de är tillverkade/odlade på illegala bosättningar. Nu visar det sig att Hälsans Kök – vars produkter jag köpt och konsumerat i åratal – ägs av Nestlé och Tivell. Det senare är ett företag aktivt på illegala bosättningar i Palestina. http://www.palestinagrupperna.se/bojkott-desinvesteringar-och-sanktioner-bds/israeliska-produkter-i-sverige

Nu mår jag illa av att jag gynnat båda dessa

Hjälp till genom att sätta bojkott-lappar vid deras produkter i era livsmedelsaffärer.
I min kommun är det någon som klottrar ISRAEL på en prisskylt i frysdisken och så fick jag reda på hur det låg till. Jag trodde att jag var hyfsat medveten om vad jag köpte för produkter. I fortsättningen kommer jag att handla i Life-butikerna.

 

Ambitioner för 2012

Jag är hopplös på löften. Jag har ingen karaktär alls. En gång har jag avgett ett nyårslöfte. Jag lovade att aldrig sluta röka. Några år senare slutade jag. Det är dryg tio år sen nu och jag har inte ens fallit tillbaka en gång. Däremot borde jag lova mig själv mer.. Jag borde lova mig själv att det är vad jag tycker som räknas. Att inte bry mig så mycket om vad andra tänker om mig. Det är ju hopplöst att försöka vara omtyckt av alla. Kanske inte t o m av många. Om man som jag är en åsiktsmaskin. Förresten tycker ju inte jag om alla.

Nej jag måste istället försöka hitta någon sorts frid inom mig. Lära mig att vara ‘good enough’ Svååårt! Men nödvändigt för att jag inte ska gå i bitar. Vara snällare mot mig. Räkna förtjänster istället för tillkortakommanden. Ha tålamod. Det liv jag vill ha kommer kanske framöver men nu får jag leva så här. Andas!

Jag är nog inte helt ensam om att känna så här..

Gott Nytt År!

2011

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Syndey Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 8 500 times in 2011. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 3 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Man vet att man gjort något rätt..

När jag växte upp var mina föräldrar auktoritärer.  De stod oemotsagda. Det var liksom ingen idé att ifrågasätta och sällan motiverade de sina beslut. I alla fall vad jag minns. Nu var jag ofta såpass klok att jag förstod ändå vad orsakerna till en del. Men i de fall konflikt uppstod så fanns ingen ödmjukhet. Det är i den anda jag är fostrad.

Jag kan själv ha väldigt svårt att ta mig ur en konflikt jag hamnat i. Jag vet liksom inte hur man hanterar den när den uppstått. Måste man säga att man har fel? Det räcker sällan med att säga att man inte menat illa. Konflikter är svårt.. och jag har oroat mig för hur jag för det här vidare till mina barn.

Men så upptäckte jag att det handlar om tillit. Med mina barn känner jag tillit. Jag kan hantera konflikterna bra. Jag kan jämka. Jag kan säga att nej nu var jag onödigt hård. Eller strunta i principer. Jag kan säga förlåt. Att jag var dum.

Imorse låg jag kvar i sängen och hörde mina döttrar i köket när de började kivas om något. Jag har försökt hålla mig borta och få dem att lösa sina egna konflikter nu när de är nästan sex år – med skiftande resultat. Men idag på morgonen började de först bråka om något (oviktigt) och sen började de jämka med varann för att kunna fortsätta leken med varann.

Jag insåg att det inte bara handlar om att kunna lösa konflikter utan också att känna tillit till sina medmänniskor.. det är mycket svårare och jag hoppas att mina barn kommer att ha lättare att göra det än jag. Idag visar de i alla fall prov på det.

God Jul!

2011 – året med näsan vid vattenytan

När jag tänker tillbaka på året för att sammanfatta det känns det bara luddigt. Och en oro i magen över allt jag inte klarat av att genomföra. Svikna löften. Återbud. Kontakter som inte togs. En massa saker som jag borde ha gjort men inte förmådde.

Men jag har också gjort mycket. Jag har fokuserat på barnen all ledig tid. Jag har haft en struktur med dem så att vi klarat den här perioden. Vi har gjort mycket roligt tillsammans. Jag glömmer det när jag känner den där krampen i magen över det jag inte förmådde.

Detta bildspel kräver JavaScript.

2011 var året då jag gick upp till heltid av ekonomiska skäl. Jag hade inte tänkt det. Jag tyckte 75 % var mer än nog men ekonomin tvingade mig.

Det har varit ett ganska ensamt år också. Då jag blivit påmind om de jag mist. Och jag har inte haft mycket tid att försöka bygga på något nytt. Men ändå har det funnits pärlor där vid vägkanten. När det varit som svårast. Jag har trott att jag stått själv men det har jag inte. Inte när jag vågat fråga.

Det som varit bäst med 2011 är just det. Att jag har vänner. Världens finaste. Utspridda kanske men de finns där. Och jag har träffat flera av dem under det här året.

Tidigare dåliga erfarenheter har gjort att jag tror att jag visar mig mer som jag verkligen är. Jag spelar inte starkare. Jag tonar ner den där ständiga vårdarpersonen som jag alltid är annars. Så skapar jag inga falska förväntningar på vem jag är. Eller ”tonar ner”… det var inte sant. Jag har tappat fasaden. Svagheten lyser nog igenom nu. Det är nog positivt ändå.

2012 ska jag försöka lägga ribban så jag kan nå den. Problemet är att jag vill mer än jag kan. Men jag vill leva utan den där gnagande oron.

 

Gaaah!

Jag vill ha mitt facebook-konto tillbaka! Nuuu!