Omstrukturerar livet lite

Ja det får jag göra. Inte för att man kan påstå att jag lägger ner någon tid på mig själv som det är direkt men det jag har gjort är tydligen för mycket för jag klarar inte av att hålla balansen längre. Idag ville inte tjejerna till dagis och fick stanna hemma och vi var verkligen med varann hela dagen och hade roligt. Det var längesen vi hade en dag utan bråk och kiv. Idag har vi skrattat och gjort saker tillsammans.

Otillräcklig :(

Ohälsa, trötthet, brist på frisk luft, motion, arbete, stimulans… det gör mig till en dålig förälder som inte räcker till Det är en väldigt olustig känsla att vara en dålig förälder… Jag vill orka!!!

Mys

Varför? undrar jag

Jag lär mina barn att de ska stanna vid övergångsställen och att vi inte går förrän alla bilar stannat. Jag är en hård general i trafiken. Håller barnen med järnhand. Men vad sjutton! När vi ska över vägen så stannar inte bilarna. De saktar ner och kör sakta sakta. Jag antar att det är ekonomisk körning men t ex ett barn med autism som ofta har svårt att bedöma hastighet och avstånd så blir det omöjligt att gå över. Och om de har stannat så börjar de köra sakta medan vi är framför bilen och då tror han att han ska bli påkörd. Kan bilarna inte bara stanna vid övergångsstället och köra när vi gått över?! Dumma bilister!

*hukar mig*

Går sönder

När jag väntade Torsten ordinerades jag av psykolog att sluta läsa tidningar och se nyhetssändningar av den anledningen att jag totalt tappade distansen till det som händer i världen och alla sorger och allt elände flyttar in i mitt hjärta. Naturligtvis hade jag teven på när extrasändningarna kom 9/11…  när Torsten var född läste jag i en kvällstidning om en treåring som hållits fånge våldtagits systematiskt av flera olika pedofiler i Tyskland. Han dödades till slut… den här pojken bor också i mitt hjärta. Alltid. Haitis folk bor där. Burmas folk bor där. Alla barn som far illa bor där. Barn utsatta för prostitution, pornografi, övergrepp i hemmet och på andra platser. Du bor i mitt hjärta när du är ledsen.

Utvecklingsfaser?

Tänka sig att vissa barn är i utvecklingsfaser till och från och är såååå besvärliga! Medan föräldrarna är jämnperfekta hela tiden!

Hos oss är det inte så. Barnen är i ständig utveckling och när mamman eller pappan är trötta eller kanske mamman har pms då är mamman och pappan jättebesvärliga och det blir jobbigt för barnen. Särskilt jobbigt kan det vara när barnen håller på att lära sig att göra saker själv – så som barn gör – och mamman och pappan är sura och stressade och inte har tiiid med det. Då vill mamman och pappan att barnen ska vara bebisar för alltid för det är enklare så. Men nästa dag har det svängt. Då vill mamman och pappan att barnen ska klä sig själva och inte vara såna beeeebisar!

Det är inte lätt att vara barn!

Sjuklingar

Liv och Sonja har varit hemma i över en vecka nu. Ingen feber på ett tag men de hostar så de kräks fortfarande. Pigga är de men det är ju inte så mysigt för de andra att bli hostade på. De vill till dagis och har tråååkigt. Onsdag satsar vi på nu.

Torsten var jättetrött imorse. Han somnade efter midnatt igår och jag väcker honom vid sju. Jag hoppas att det går att få honom att somna tidigare ikväll.

Själv sover jag inte alls. Mina höfter – speciellt den ena – gör för ont. Trochanterit (haft lääääänge). Fast min snorkiga sjukgymnast påstod att det inte finns något som heter trochanterit. Men finns det inte så kan man inte behandla. Däremot sa hon att trochanteriten som inte finns bara kunde behandlas med kortison av läkare men läkaren sa att det går inte för jag har besvär i båda höfterna och då kan man inte ge kortison. Och tillståndet som inte finns står det massor om på nätet. Kortison är en behandling. Men det är klart att jag kan ju inte få den. För antagligen är jag bara stressad. Och jag är såååååååååå trött nu på allt. Jag vet inte hur jag ska orka med det här. Jag börjar själv fundera på om jag verkligen bara inbillar mig allt. Men hur kan det göra så ont om det bara är inbilling? I åratal? Och värre och värre Den här perioden utan medicin och när jag haltade gjorde att höfterna tog stryk men det finns ingenstans för mig att söka hjälp längre. Jag har redan gått alla vägar och ingen bryr sig nånstans. Det är bara pinsamt alltihop. Att inte bli trodd. Att bli behandlad som om jag inte vet vad som är vad. Som att jag bara vill ha uppmärksamhet. Sjukgymnasten som rekommenderade att jag sökte psykiatrisk hjälp istället för att hjälpa mig. Eftersom jag inte lämnade min familj och lever ett liv i lugn. Akupunktören som föreslog skilsmässa.

Näe nu gnäller jag igen. Men jag är så trött av att inte få sova. Trötthet och värk ihop gör mig inte till en toppenmamma direkt. Och så ska man söka jobb och vara alert samtidigt. Jag vill så gärna ha ett jobb men jag ser ju knappast frisk ut heller. Skit!

Våren är här :)

Putsat fönster och bytt gardiner medan sjuklingarna hostat och hulkat.

Det fattas bara en bukett tulpaner

Världens bästa Torsten!

Grattis min skatt!

Så var det över…

Och jag kan säga att det som var jobbigt var tarmrengöringen. Vidrigt! Dricka fyra liter snuskigt seg vätska som smakar gammal strömming Efter drygt tre liter började jag kräkas och då var det ingen idé att försöka mer ens. Jag som sällan ens har ont i huvudet fick migränlikande huvudvärk som inte släppte förrän någon gång framemot småtimmarna. Liv är jättesjuk med hög feber och halsont och hon har hållit mig vaken halva natten. Hon och mina värkande höfter. Så jag var dödstrött när jag satte mig på tåget imorse. Jag hade ett annat möte på sjukhuset på förmiddagen så det blev en heldag. Jag fick sova mig igenom båda undersökningarna. De väckte mig lite emellan för att ge bedövningsmedel men det hade de nog inte behövt för jag sov igen innan de satte ner slangen.

Men jag är lite kluven inför resultatet. Inget magsår och inget fel med tarmen. Positivt att jag inte har magsår förstås och det första jag gjorde var att ta min medicin igen när jag kom hem. Men man kan undra varför blodvärdet sjunker. Läkaren var uppriktigt förvånad över att inte finna ett magsår. Nåväl, jag ids inte bry mig om det här mer nu. Tillbaka på ruta ett.